Far out -

...och sedan blinkar jag bara med höger öga och förklarar att den gör mig lite
lycklig också...

Tusen bröder .

Far out -



Jag ligger ensam och kollar dirty dancing, när jag får en liten gosse senare i livet ska 
jag förklara för honom varför samtliga flickor i hela världen blir, lite lyckligare av just
den här filmen...

Far out .

Far out -

berusad på rödvin och känslomässigt helt jävla över.  
Jag går ut i kväll, 50/50 ..  ses på R:et 

Far out  
tusen bröder  .


Far out - Man, I'm just tired and bored with myself



Det finns anledningar till varför man kallas för the boss...
 jösses, den duden kan konsten att bär upp en instoppad monster
V-ringad sjömanspiké...
-Bruce Almighty -


Far out - brand new shoes

Jag konstaterar att mina nya lot boots är så snygga så man vill dö digerdöden
när man ser dom, jisses, vem designar magi?
Jag konstarerar också att mina vapendragare försvunnit från stan över helgen,
att alla flickor glömt bort mina meddelanden och att Tina nyss våldtog mig i
wordfeud.
Jag ser tre möjligheter, antingen ger jag Tina en game on till fast jag inser att
min grotthjärna inte kan mäta sig med kth virke, eller så går jag in på mitt rum
och lyssnar på tallest man och tycker synd om mig själv, det sista alternativet
är att gå ut och göra sitt bästa för att slippa sova solo... 

VILA RADA -


Far out - and in turn, that's my opportunity, to feel brave

...picture never drops
it's like a multicoloured snapshot stuck in my brain
it kept me sane for a couple of years
as it drenched my fears
of becoming like the others

who become unhappy mothers
and fathers of unhappy kids
And why is that?
Far out .

Far out - Fast cars, shooting stars



S
emester Ladies and gents, buss hem till mina hoods, just nu känner jag mig
starkare en Tarzan.
Min familj, mina bröder, min strand, min fotbollsplan min frihet, två veckor av
total odödlighet.
Ge mig fem sekunder att förklara mig, Mr West ville egentligen att jag skulle
vara med i hans video till all of the lights, upplägget va att jag sakta skulle vandra
fram till Rihanna, stryka henne i nacken med min vänstra hand och sedan peta
henne med mitt långfinger i sidan på hennes högra bröst (precis i ljusträffen) och 
sedan skulle vi mötas i en långsam, vansinnig het  kyss. 
Fast jag kunde ju inte komma, för jag hade tvättstugan. 
Så det ända jag han med var att låna ut min jacka till Cudi, han gillade den 
tydligen och sa att "du får den tillbaka på måndag, ok?"

Extra bright - Far out .  

Far out - Hälsa till satan vi hörs

Aldrig någonsin flickvänn, fru, barn, hund & katt.
Försök tvinga mig att respektera det ädla i ett förhållande - jävla skämtpryl.

Far out .

Far out - No hostage policy



Metallica kom förbi och lirade för oss under eftermiddagen...

Far out -



Kaptenens logg: En brokig skara

Utan anknytning till gängen finns ingen framtid, valet ligger i dina händer,
ingen tvingar dig, i samma stund som du valt dina bröder väljs dina
värsta fiender.
Du vet att livet hänger på ditt val, du vet att beslutet inte kan vänta,
betänketiden kan snabbt göra dig till ensamvarg, den varg som inte överlever
första halvåret, vart kan din färdighet och list spelas ut?

Gängen håller sig till sina revir runt den enorma innegården, likt stora
hjordar förflyttar sig grupperingarna, i Quintens pussel ska din bit placeras,
den som söker finner oftast lösningen.
Veteraner som sett livet från insidan sedan barnsben, extremistgrupperna,
så tungt tatuerade att färgen på deras skinn är svår att urskilja, Mexikaner,
Colombianer, vita, svarta, asiater, och så den grupp som jag senare ska 
komma att tillhöra, den brokiga skara som inte skulle överleva natten eller
dagen om det inte vore för den djupt rotade regel som gör denna gruppering
till en fridlyst ras i världen bakom murarna, en grupp utan tillhörighet som
utan påverkan automantiskt förs samman och bildar det nödvändiga organ
som ger näring åt hela organisationen, elementet kallas "fixarna" ...
Vi vet det, alla vet om det, gängen lever för att vi finns, vi lever av en kort
anledning, för att vi har den enda färdighet som efterfrågas här och som 
bildar den enda gemensamma samhörigheten gängen i mellan, den 
färdighet som skapar hierarki, den färdighet som skapar världen här inne,
den färdighet som avgör om du vaknar eller inte, den färdighet som avgör
liv, eller död, här på Quinten.     

Far out - News from San Quentin


 
Kaptenens logg: Sluten avdelning - våning fyra - Quinten -
 
Ingen som inte tidigare "gjort tid" på quinten kan någonsin förstå hur livet
bakom murarna ter sig.
När järndörren slår igen bakom dig äger du inte längre skorna du går i,
jag vet det, tanken knockar mig likt en knyten näve riktad mot njuren, jag
faller ner på knä, tar slagen, försöker skydda ansiktet, stryker fingrarna i
pannan, förblindad av mitt egen blod, känner den starka doften av järn,
innan tystnaden och mörkret tar mig hörs det till en början bara som
viskningar runt om, starkare och starkare tills kraften från skriken dånar
som åska mot bergväggen ... Fresh fish fresh fish fresh fish ....

Den starka överlever, den listige har en chans, leva eller duka under, på
Quinten finns bara två val....

Far out - Day 1

I guess this is it, in abolut thirty minutes i might turn in to a ghost, or even better,
a zombie. Hopefully i just turn comfortably numb (like in the song) .
If i should go down in flames i wannt you all to know that ....  It's been emotional!

Here comes the needle.....

Far out - Bara dom magiska prylarna


Jag har aldrig varit någon stor vän av planering och jag antar att i kväll inte är
den kväll då min kära mor någonstans ska hoppas på att miraklens tid ännu inte
flytt för gott och lämnat sonen från Vallstaby bortom all tänkbar räddning.
Mitt knytte får ändå ses som en högst spartansk fingervisning på vem fan jag
egentligen är.
Jag tänkte mig att dessa prylar skulle komma väl till pass...
Ett stycke träningsmadrass, en blå jävel som jag snodde från Lideltiden, den va 
ändå inte värd mer en ett par hundra spänn. 
..vidare ett par bandtofflor, slitna men alltid lika snabba. 
Tre par kallingar, vi har fri tillgång till tvättmaskin, lucky! 
Jag hörde av en polare som tidigare "gjort tid" på quinten och enligt egen utsago
berättat att döden och evigheten en dag bokat bord, armbrytning ska ha 
uppstått mellan dessa två och det sägs att tiden i samma stund sagt upp allt vad
ansvar heter och aldrig mera återvänt. 
..där av säsong 1-5 70's, 1-4 Californication, 1-2 prison break plus en femtio 
ytterligare av mina allra vassaste rullar. 
Om evigheten ändå skulle ha vägarna förbi antar jag att jag får ta fighten själv. 
Tror inte det blir så mycket mera skräp, klart att tandborsten åker med.
Nu finns det inte så mycket till väska att ta till så jag kör rakt av på en sån
"My big blue bag" från ikea, inget onödigt jidder.

...då så, jag har kysst mor adjö och kramat om far efter sedvanlig reprimand 
om att en hyvens karl alltid reder sig själv. 

Quinten... I'm all yours! 
Far out .    


Far out -

Snart är det dags .. har nån hört nått om hurricane?

Far out .

Far out -


Säkraste rullen genom alla tider ..

Far out - << PÄR OLAV >> och drömmen om det goda livet


Nacka känner bara ett litet fåtal av alla dem,
som avgudar honom. I deras reaktioner ligger
hans verkliga äventyr, och det kan han bara ana.
Storheten mångfaldigar en människa, berövar
henne ensamrätten till sig själv. Din och min
Nacka, det är hans vitt utspridda och knappast
gripbara existensforum. Genom att finnas till
härskar han över oss - och vi över honom
            - Ragnar Edvardson, Idrottsbladet, 1956

Far out - So when the beat knocks, street rocks, you might need some detox


Efter den senaste tidens enorma påtryckningar från fans, media och övriga världen inser
jag att det enda rätta är att ge folket vad folket vill ha och fattar återigen pennan för ett
inlägg i min för dagen hyggligt mossiga blogg.
Inspirationen kommer rakt igenom från gårdagens melodifestivalfinal och då i synnerhet
från Swingfly med sin trumma.
Det hjälps inte, den är helt fantastisk och jag kan inte sluta lyssna. Om och om igen
spelar jag den och ibland önskar jag att någon såg hur lycklig jag blir och hur jag dansar
helt okontrolerat och utan några som helst hämningar.
Sedan ringer jag mamma och så snackar vi om hur bra den är och så lägger jag på och
dansar vidare, ingen kan komma åt mig för I got that boom-chicka-boom-chicka-
boom-boom-boom That'll zoom-zoom-zoom and how you boom-boom-boom,
I'm gonna stand till I get there I'm gonna get there, me and my drum
Just give me a chance, I'm gonna stay there I ain't going nowhere, me and my
drum.
Jag och min trumma och min onepiece som för övrigt kan vara det bästa som hänt mig
sedan oskulden försvann där någonstans alldeles i slutet av 19-hundratalet.  
Jag har en stark vision som går ut på att om alla människor fick varsin onepiece skulle
krigen upphöra, solen alltid skina och Jimmy Åkesson skulle vakna upp, se sig själv i
spegeln och bara inse att det här är ju fan inte klokt det jag pysslar med, jag får lägger
ner den här skiten, nu vill jag bli en skön jävel som kan äta kebab och tapas utan att
behöva smyga med det. 
Det finns en stor risk att jag hädanefter aldrig kommer att ta den av mig, den får mig 
att känna mig som Kalle i Kalle och Hobbe, helt odödlig och jag början redan se över 
möjligheten att köra ett onepiecebröllop och helt ignorera klassikern Dam-Dam-Da-Dam,
bjuda in Swingfly, fräschingen Christoffer Hiding (Jag vill verkligen se ut som honom)
och sedan bara dansa sönder kyrkan till me and my drum. 
Det va kanske något otippat att ett bidrag från melodifestivalen skulle få min skrivkramp
att lätta något men när man får ett litet bekräftelsebehov utöver det vanliga kan jag
absolut korka ur och bjuda på en rad.
Annars är det inte så värst massor som händer just. Vintermånaderna i början av året
försöker man bara komma undan och härda ut, det ser ganska lika ut. Man jobbar och
sover måndag till fredag och när lördagen kommer vill man ju (precis som Alfred
sjunger i visan
) ta sig ett rus, och det ruset tas alltid utan några undantag hemma i
Blommans soffa på söder framför fotbollen i skuggan av en "vändtia" and it suits me
just fine.
Hur avslutar jag nu det här, det får bli med att hylla mig själv och skicka ett budskap
till alla (framför allt äldre människor) som fortfarande får den där fantastiska aha
upplevelsen så fort det börjar snöa och förvirrat springer runt som någon slags
nackad höna och ska snacka om hur jävligt vi har det och hur man kan bo i det här
skitlandet?
Det är ju underligt som fan, ja menar, under mina 27 år jag levt har det alltid varit
vinter och svinigt väder nio av dom tolv månader som året har och jag undrar alltid om
det någon gång tidigare varit annorlunda?
Vi tar ett exempel ur skolboken, fredag morgon och en kärring kring 50 sträcket
beklagar sig i vanlig ordning och fäller klassikern "Nä nu får det vara nog med detta
vädret"och något i stil med att "jag är trött på växlande väderlek och halka", jag
kände att här kan jag agera snabbare en blixten och täppa igen käften på henne och
drog till utan någon som helst medlidande med "jo fast Japanerna har inte så roligt
dom heller" varpå kärringen kollar snett och nästan känner sig lite stött för att jag
inte som i nio av tio fall släntrianmässigt bara håller med och förbannar isen och snön.
Så kan det vara, okey, varför är jag då broder duktig undrar vi? det kan vara så att
jag med gott samvete kan säga att om alla människor vore mer som jag skulle
världen se något bättre ut, varför? därför att jag inte är rasist, därför att jag inte slår
mina barn (jag har inga barn), jag slår inte andras barn heller, jag slår sällan någon
alls, jag tror på gud men ingen religion, jag ringer min mor och far, jag äter salladen
på tallriken, fuskar inte med tandborstingen och jag använder onepiece, alla dom här
sakerna måste påverka gubben med skägget som bestämmer allt på ett bra vis, det
måste räknas för någonting, ni har varit underbara läsare, god natt, sov gott, kärlek
och respekt, have a good one - Far out .


Far out - Flying hearts day


För att det va första låt jag lärde mig på gura och för att cajon är jordens cleanaste
instrument så ger jag dom få kärlekskranka bloggläsare jag har rascal flatts what
hurts the most, här lirad av Alejandro Manzano från boyce avenue.
Jag minns första gången jag såg dej i Halmstad och  
jag minns i början av sommaren när vi träffades i Vasaparken, för mig är det två
vackra minnena och eftersom det är alla hjärtans dag och jag inte hade någon att
skicka blommor eller pyssel till så vill jag säga till dej Sara att jag älskade den tiden
vi hade, jag vet att du tyckte om mig också.  
Det är sorgligt när jag tänker på att det inte blev något av och jag blir
lessen när jag tänker på alla bra saker som hände mellan oss den sommaren.
Jag funderar ofta och tänker på dig...

Far out - Min danska prinsessa


Hon vill ha det naket, hon vet att jag vill ha det naket .. min danska prinsessa, saknar dej alltid ..

Far out - Everybody wanna know, Why I’m walking round with a big smile on my face

 
Yeahaa! Det har kommit till min kännedom att min blogg ibland uppfattas som ganska dyster,
grå och i vissa delar och hörn en smula malankolisk, att jag skulle vara en olycklig pojke.
Helt galet gott folk and folks, jag försöker ju ständigt upplysa om att det bara är jag som
romantiserar över saker och ting och får det att låta som om helvetete väntade. Det är ju
inte så det ligger till, jag vill ju bara vara lika häftig som Hank. Jag är förmodligen världens
lyckligaste sten, believe me, det finns inga moln på min himmel.
Här har vi då krystat fram två försök till att se glad ut så att folk i stugorna ska haja och tona
ner sin tro om mig som deprimerad konstnär.
Jag vet det jag vet det, jag flinar aldrig med tänderna, ofta beror det på att jag käkar så
jävla massa apelsiner så att det alltid fastnar jox mellan framgaddarna och det känns inte så
latjo lajban och sedan ser jag inte riktigt glad ut när tänderna syns utan mer som att man
just trampat i klaveret, du vet, blivit påkommen med brallorna nere och man känner att aj
fan, det här va inget bra. 
Aja, skit i det så länge, i dag är jag extra glad, det är man alltid när det ska ut och kuskas. 
Jag tror vi landar i Milano runt 20 tiden i kväll och om vi har tur så står Skoglund där med 
flyktbilen startad och klar så vi kan rulla mot Italienska alperna och Alagna. 
Den här semestern kommer helt klart som en plåt med nybakta bullar och smakar extra 
fint, det blir ett litet bryt från alla surkorvar ute på Lidingö som tjatar om att det var bättre
förr. 
Det känns lite som lunchsketchen från kvarteret skatan, "vill du byta?" vad har du? Jag har 
gnälliga kärringar, trötta slipsnissar och ryggont, oj! vad har du? jag har skidåkning, 
gulaschsoppa och Milan-Lazio, man byter inte gärna till sig, unfair trade liksom. 
Fan jag måste packa också, börjar bli time. 
Allright, ringt mor, ringt far, då så. 

Every pore pedestrian dolts back home - Have a good one. 


Tidigare inlägg