PelleLindh

 
Yeahaa! Det har kommit till min kännedom att min blogg ibland uppfattas som ganska dyster,
grå och i vissa delar och hörn en smula malankolisk, att jag skulle vara en olycklig pojke.
Helt galet gott folk and folks, jag försöker ju ständigt upplysa om att det bara är jag som
romantiserar över saker och ting och får det att låta som om helvetete väntade. Det är ju
inte så det ligger till, jag vill ju bara vara lika häftig som Hank. Jag är förmodligen världens
lyckligaste sten, believe me, det finns inga moln på min himmel.
Här har vi då krystat fram två försök till att se glad ut så att folk i stugorna ska haja och tona
ner sin tro om mig som deprimerad konstnär.
Jag vet det jag vet det, jag flinar aldrig med tänderna, ofta beror det på att jag käkar så
jävla massa apelsiner så att det alltid fastnar jox mellan framgaddarna och det känns inte så
latjo lajban och sedan ser jag inte riktigt glad ut när tänderna syns utan mer som att man
just trampat i klaveret, du vet, blivit påkommen med brallorna nere och man känner att aj
fan, det här va inget bra. 
Aja, skit i det så länge, i dag är jag extra glad, det är man alltid när det ska ut och kuskas. 
Jag tror vi landar i Milano runt 20 tiden i kväll och om vi har tur så står Skoglund där med 
flyktbilen startad och klar så vi kan rulla mot Italienska alperna och Alagna. 
Den här semestern kommer helt klart som en plåt med nybakta bullar och smakar extra 
fint, det blir ett litet bryt från alla surkorvar ute på Lidingö som tjatar om att det var bättre
förr. 
Det känns lite som lunchsketchen från kvarteret skatan, "vill du byta?" vad har du? Jag har 
gnälliga kärringar, trötta slipsnissar och ryggont, oj! vad har du? jag har skidåkning, 
gulaschsoppa och Milan-Lazio, man byter inte gärna till sig, unfair trade liksom. 
Fan jag måste packa också, börjar bli time. 
Allright, ringt mor, ringt far, då så. 

Every pore pedestrian dolts back home - Have a good one.