PelleLindh

Efter den senaste tidens enorma påtryckningar från fans, media och övriga världen inser
jag att det enda rätta är att ge folket vad folket vill ha och fattar återigen pennan för ett
inlägg i min för dagen hyggligt mossiga blogg.
Inspirationen kommer rakt igenom från gårdagens melodifestivalfinal och då i synnerhet
från Swingfly med sin trumma.
Det hjälps inte, den är helt fantastisk och jag kan inte sluta lyssna. Om och om igen
spelar jag den och ibland önskar jag att någon såg hur lycklig jag blir och hur jag dansar
helt okontrolerat och utan några som helst hämningar.
Sedan ringer jag mamma och så snackar vi om hur bra den är och så lägger jag på och
dansar vidare, ingen kan komma åt mig för I got that boom-chicka-boom-chicka-
boom-boom-boom That'll zoom-zoom-zoom and how you boom-boom-boom,
I'm gonna stand till I get there I'm gonna get there, me and my drum
Just give me a chance, I'm gonna stay there I ain't going nowhere, me and my
drum.
Jag och min trumma och min onepiece som för övrigt kan vara det bästa som hänt mig
sedan oskulden försvann där någonstans alldeles i slutet av 19-hundratalet.  
Jag har en stark vision som går ut på att om alla människor fick varsin onepiece skulle
krigen upphöra, solen alltid skina och Jimmy Åkesson skulle vakna upp, se sig själv i
spegeln och bara inse att det här är ju fan inte klokt det jag pysslar med, jag får lägger
ner den här skiten, nu vill jag bli en skön jävel som kan äta kebab och tapas utan att
behöva smyga med det. 
Det finns en stor risk att jag hädanefter aldrig kommer att ta den av mig, den får mig 
att känna mig som Kalle i Kalle och Hobbe, helt odödlig och jag början redan se över 
möjligheten att köra ett onepiecebröllop och helt ignorera klassikern Dam-Dam-Da-Dam,
bjuda in Swingfly, fräschingen Christoffer Hiding (Jag vill verkligen se ut som honom)
och sedan bara dansa sönder kyrkan till me and my drum. 
Det va kanske något otippat att ett bidrag från melodifestivalen skulle få min skrivkramp
att lätta något men när man får ett litet bekräftelsebehov utöver det vanliga kan jag
absolut korka ur och bjuda på en rad.
Annars är det inte så värst massor som händer just. Vintermånaderna i början av året
försöker man bara komma undan och härda ut, det ser ganska lika ut. Man jobbar och
sover måndag till fredag och när lördagen kommer vill man ju (precis som Alfred
sjunger i visan) ta sig ett rus, och det ruset tas alltid utan några undantag hemma i
Blommans soffa på söder framför fotbollen i skuggan av en "vändtia" and it suits me
just fine.
Hur avslutar jag nu det här, det får bli med att hylla mig själv och skicka ett budskap
till alla (framför allt äldre människor) som fortfarande får den där fantastiska aha
upplevelsen så fort det börjar snöa och förvirrat springer runt som någon slags
nackad höna och ska snacka om hur jävligt vi har det och hur man kan bo i det här
skitlandet?
Det är ju underligt som fan, ja menar, under mina 27 år jag levt har det alltid varit
vinter och svinigt väder nio av dom tolv månader som året har och jag undrar alltid om
det någon gång tidigare varit annorlunda?
Vi tar ett exempel ur skolboken, fredag morgon och en kärring kring 50 sträcket
beklagar sig i vanlig ordning och fäller klassikern "Nä nu får det vara nog med detta
vädret"och något i stil med att "jag är trött på växlande väderlek och halka", jag
kände att här kan jag agera snabbare en blixten och täppa igen käften på henne och
drog till utan någon som helst medlidande med "jo fast Japanerna har inte så roligt
dom heller" varpå kärringen kollar snett och nästan känner sig lite stött för att jag
inte som i nio av tio fall släntrianmässigt bara håller med och förbannar isen och snön.
Så kan det vara, okey, varför är jag då broder duktig undrar vi? det kan vara så att
jag med gott samvete kan säga att om alla människor vore mer som jag skulle
världen se något bättre ut, varför? därför att jag inte är rasist, därför att jag inte slår
mina barn (jag har inga barn), jag slår inte andras barn heller, jag slår sällan någon
alls, jag tror på gud men ingen religion, jag ringer min mor och far, jag äter salladen
på tallriken, fuskar inte med tandborstingen och jag använder onepiece, alla dom här
sakerna måste påverka gubben med skägget som bestämmer allt på ett bra vis, det
måste räknas för någonting, ni har varit underbara läsare, god natt, sov gott, kärlek
och respekt, have a good one - Far out .